Klicka på bilden

Se flik Bälgadraget 25 år.

Bälgadraget såg dagens ljus, genom att några dragspelare samlades för att spela tillsammans våren 1980.

Initiativet till samlingen lär ha kommit från Jan Hillman hos ABF och man träffades i Navestad.

Det var Bosse Wiman, Elving Bäckmark, Estrid Eliasson och Erland Pettersson med dragspel,
samt Lennart ”Kingis” Lindskog med bas.

Det skedde inför ABF:s Forum 80 och det första framträdandet gjordes i ”Ringarna” i Navestad i juni 1980.

Av dessa är Bosse, Estrid och Kingis fortfarande medlemmar. Bosse finns också med i styrelsen.

 Namnet Bälgadraget fick gänget på förslag av Bosse och Kingis. Förslaget gav mersmak både bland musikanter och publik, varför det blev fler spelningar under 1980 och 1981.

Det anslöt sig snart fler musikanter, varför man fann det lämpligt att bilda en förening.

Det skedde den 10 januari 1982. Den första styrelsen bestod av Rolf Karlsson som ordförande och med Bosse Wiman, Per-Ronnie Lindwall, Per-Olof Asterbäck, Roger Karlsson och Erland Pettersson som ledamöter.

Redan då var också Martin Överhem med och då som revisor. Sekreterare blev Per-Olof Asterbäck och
han skrev en del roliga kommentarer och tillägg till sina protokoll och verksamhetsberättelser.

Bland annat skrev han följande om en danskväll i Svärtinge:
Schottis i turer, bakmesad vals i Svärtinge-Svängens näste
det kanske ej går alls , men vi får väl teste.

Samma år om en spelning på Kanaldagen i Söderköping skrev han följande:
Det var baskern på Gösta E. Som hamna på sne´, när vi för Baltzar von Platens dike,
bå´d hambo, vals, och schottis tog, publiken ej finge nog, ty det finns ej Bälgadragets like.

Den Gösta E. som nämns, torde vara den kände underhållaren Gösta Elweroth, välkänd för alla Norrköpingsbor.

Bland Bälgadragets medlemmar på 80-talet fanns också den kände författaren Sven Wernström,
en kul Stockholmare, som också var klubbens sekreterare under några år.

Han kunde naturligtvis också formulera sig på särskilt sätt i protokoll och liknande.

I verksamhetsberättelsen för 1983 gjorde han följande reflektion:

Vi kan konstatera att vi hade en aktivitet under 76 av årets dagar, d.v.s. en var 4:e eller 5:e dag.
På 27 framträdanden har i genomsnitt 39,3 procent av medlemmarna deltagit.
Om större organisationer hade samma närvaroprocent bland sina medlemmar,
skulle man spränga alla möteslokaler och tvingas hålla sina möten utomhus.

Håll med om att det är rolig läsning. När vi nu firar 25 år, kan nämnas, att vi vid vårt tioårsjubileum hade en konsert i djäkneparksskolans aula.

TV – kändisen Magnus Höjer var konfrencier och solist och dragplåster var Roland Cedermark.
Solist var även Arne Jonsson, som spelade Novelty Accordion. Medverkade gjorde också
Svärtingesvängens dansare samt Gnid & Drag.

 Dags för stämma
Redan 1982 arrangerades den första dragspelsstämman och då tillsamman med dansgruppen Svärtinge-svängen och platsen var ”Spröta” – gamla Folkets hus i Svärtinge. Vid danskvällen var det många dansare och full fart, en lyckad tillställning.

Men sen gick det lång tid innan det blev en stämma igen. Först 1989 kallade vi till en spelmansträff igen och även denna gång vid ”Spröta”. Den döptes till Bälgaträffen och förlades till början av september, för att vid den tiden,
var det inte så många konkurrerande stämmor igång.

1997 fick vi inte tillgång till lokalerna i Svärtinge, utan Bälgaträffen flyttades till gamla flygflottiljområdet F 13 på Bråvalla.
De två första åren slet vi med att lägga in ett extragolv i halva delen av den stora gymnastiksalen men
sen flyttade vi in  i den gamla ”Markan” alldeles intill.
Vi har kunnat notera ett ökande antal besökare under flera år, så den har blivit en årlig ekonomisk tillgång av stora mått.

Det är på sin plats att nämna det fina stöd vi får i samband med den, av folket från Transportskolan som finns på området. De ställer upp med transporter av material som vi behöver.

Sedan år 2003 tillhandahåller de ett stort lastbilssläp som vi använder som utescen.

Det året var det rekordmånga gäster och åhörare, men också vad gäller samtidiga arrangemang av annat slag. Det var 300 högskolestuderande på fest, även ett hundratal tyska basketungdomar på läger, ett gäng fotbollstjejer på träningsaktiviteter och en stor hemvärnsövning. Det senare resulterade i att det mitt under vårt scenprogram brakade loss kraftiga skottsalvor. Befarade kontroverser med ungdomarna uteblev helt och istället blev det trevliga kontakter med dem vid flera tillfällen.

 Dags för resor

På  80-talet var vi på väg till Amerika. Planerna var långt framskridna och många kontakter hade knutits ”over there”.
Vi hade hjälp med planeringen av Olle Risberg i Kungälv.
Vi spelade in en videokassett och skickade över för man där skulle höra hur duktiga vi var.

När det kom till kritan, visade sig att intresset bland medlemmarna svalnat så pass att resan fick inställas.
Priset var nog det avgörande skälet, även om rykten om misshandlade instrument på flyget bidrog en del. 

Vi kom till Tammerfors istället och det blev en trevlig resa med framträdande på flera platser, bl.a. på torget mitt i sta´n. Mindre bra blev det när vi skulle spela i en förort. Inte en kotte kom för att lyssna på oss, så det spel, som skedde där, var att vår medlem Allan Nyström spelade och sjöng för oss andra. En del av oss låg och sov middag på parkbänkar intill.

Vi har varit på väg till Trondheim också. Två gånger till ock med, men fått ställa in på grund av dålig respons från vänorten. Men vi har medverkat på andra platser i Norge.

Några gånger vid bygdemusikfestivalen på Skinnesmoen i Krödshärad.
Till minnena därifrån hör en egocentrisk festivalgeneral vid namn Greger Dahl.
Hans missar ledde bl.a. till att vi fick bryta oss in i förläggningen i skolans gymnastiksal ett år.

Vi har också gjort två bussresor till Bayern, av vilka den första var särskilt lyckad. Då var vi många Bälgadragare
och några från gruppen Folklekarne som deltog.

Målet var Oberwössen, där vår vän och reseledare Herbert Forster en gång bott.
Han inkvarterade oss i systerns vackra Gasthaus i byn. Gissa om vi spelade och stod i.

Troligen räknar nu folket i byn, tiden som före och efter Bälgadragets besök.

Vi gjorde bl.a. ett besök på en krog i närheten, hos joddlarvärden, där Bosse Wiman ”klädde av” den dragspelare som satt där och tog över. Vi andra hoppade också in och folket i den fullsatta lokalen trivdes när vi drog på. Vi fick dem t.o.m. att att hoppa upp och ner vid borden, när vi spelade August och Lotta. Som tack blev vi bjudna på en drink.

Vi fortbildar oss

I Bälgadraget har vi ibland gjort allvarliga försök att fortbilda oss utöver övningskvällarna.

År 1990 hade vi den välkände Sune Peter´s som musikalisk ledare. Han försökte få oss att spela i stämmor, vilket ju inte var så lätt, gehörsspelare som de flesta av oss var och är.

Den stämma vi lärde oss under en tisdag hade vi naturligtvis glömt till nästa övning.
För att göra något åt det, ordnades en veckoslutskurs under ledning av Sune.

Det blev schemalagd intensivträning, som avslutades med uppspelning för våra respektive.
Som plåster på såren fick de äta supe´ med oss kvällen därefter.

Under åren har Bälgadraget gjort två bandinspelningar (kassetter) – 1984 och 1995.
De blev populära bland de gammaldansklubbar som fanns.
Båda banden har senare ”bränts över på CD-skivor med mycket fin ljudåtergivning. 

Nytt i Norrköping
År 1994 fick klubben vara med om starten på något nytt för Norrköping.
Affärsmännen i centrum satsade på en mängd aktiviteter den första skyltsöndagen. De ville ha många dragspelande tomtar i varuhusen och på sta´n. De hade låtit sy upp en mängd tomtedräkter, som vi fick låna. Hela Bälgadraget och Dagsbergs Dragspelsgäng engagerades och dagen började med att alla tomtar spelade i foaje´n i De Geerhallen.
Det var en mäktig syn. Man hade också lagt ut snö på Drottninggatan.
När luciakandidaterna skulle åka längs den, skulle några av våra medlemmar gå bakom bilen och spela,
men istället fick de hjälpa till med att skjuta på bilen med tjejerna, då den fastnade i snön.
Dessa tomtespelningar har permanentats och är nu en uppgift för oss varje år under advent.

Under ett par år firades också Halloween med att vi gick i centrum och spelade,
iklädda svarta kåpor och svarta spetsiga hattar. Då var vi lakritstomtar kan man säga.

 Minnesvärda tillfällen
En av höjdpunkterna i Bälgadragets historia var vår medverkan i TV-sända populära Cafe´Norrköping år 1991,
ledd av rikskändisen Ragnar Dahlberg. Då hade vi nog miljonpublik.
Vi fick spela fyra låtar som vi klarade med glans, liksom den kluriga signaturmelodin. Men så hade vi övat också. Jösses ! ! ! Men det gick tack vare vår dåvarande ledare Bertil Knutsson och Kent Trygg.
I samband med ”övningskörningen” av TV-programmet, fick vi också spela i radion.
Om man nu kan tala om ”live” i sådant sammanhang.

Vid ett öppethusarrangemang i De Geerhallen skulle Bälgadraget spela i foaje´n sista halvtimmen.
Massor av folk samlades framför oss i stället för att gå ut.
Efter tre låtar kom en dam ur personalen och sa ”Ni får sluta spela, för vi får inte ut folket”.

Rolf Karlsson tvingades säga till publiken ”Ni måste börja gå ut, annars får vi inte spela”.
Vi tog dock en fjärde låt, men sedan tvingades vi från scenen.

På måndagen efter hade vår sekreterare en besk insändare i tidningarna, vilket föranledde De Geerchefen
Kaj Krantz att höra av sig och nästan hotade med att vi skulle bli ”portade” från konserthallen.
Men i december var vi tillbaka i samband med tomtespelningarna.

Vi trodde nog att scenen i hallen var väldigt avlägsen för oss,
men den 18 mars 1995 fick vi medverka vid en allsångskonsert i den stora fina hallen.
Övriga medverkande vid den var hovsångerskan Siw ”Divan” Wennberg, saxofontjejerna Rollin Phones samt 200 körsångare med husband. Vi spelade tre egna låtar plus ackompanjemang till allsångerna och i refrängen när Siw sjöng ”Wien du Stadt meiner Träume”. Alla våra framträdanden i De Geerhallen , kan vi nog tacka musikföreningen Crescendo för och kanske vår förre medlem Seved Karlsson, som är aktiv där.

På den tiden, då allsångskvällar ordnades vid gamla Kakhuset, fick vi några år vara med när dessa avslutades. Oftast var det tillsammans med Trio me´Bumba. I flera år spelade vi också vid målgången av cykelloppet Glan Runt , där TV-kändisen Ragnar Dahlberg och Bengt Nordlund medverkade samtidigt.

Vi har framträtt i programmet TV-Öst, ett par år på fredagkvällar i ölpuben Brygghuset, när Herbert Forster drev den och 1996 blev vi tvåa i meloditävlingen Seniortoppen med Arne Johnssons ”Visbyfröjd”.

En mycket rolig händelse inträffade vid en spelning inne i Kolmårdens Djurpark i september 1995.
Vi avlöste gruppen Folklekarne på en scen intill isbjörnarnas tillhåll.
När vi spelade låg en stor isbjörn på berget mitt emot på mage med framtassarna över huvudet och öronen.
När vi hade spelat ett par låtar lade sig björnen på rygg med ramarna sträckta bakåt och tassarna nästan under huvudet.
Inte att ta miste på vilken musik den björnen gillar.

År 2002 spelade vi vid ett ”sparka igång program” inför IFK:s säsongsstart i allsvenskan.
Då måste vi ha spelat dåligt för det året rasade laget ner i superettan
 

Anledning till stolthet
Vi kan känna oss stolta i vår klubb av en ovanlig anledning. Vi är kanske den enda dragspelsklubben i landet, som drivit ALU-projekt. När vi gjorde det första gången 1995, och rapporterades till dragspelstidningen Klubbkontakt väckte det uppmärksamhet. Tidningen kommenterade det mycket positivt och uppmanade andra klubbar att haka på initiativet. Vi fortsatte med två omgångar till 1997 och 1998.

Vi hade ett par arbetslösa medlemmar, som behövde ett projekt och vad kunde vara lämpligare
än att med instrumenten sprida glädje och aktivera människor på vårdinrättningar och i andra sammanhang.
De drivande bakom ide´n var Bosse Wiman, som deltog i dem även om han inte behövde det för egen del.

I klubbens stadgar står det att vi skall
”verka för dragspelsmusikens bevarande, utveckla dess repertoar
samt upprätthålla ett gott musikaliskt kamratskap”.

På förslag av Per Sköld beslutade därför klubben 1996 att utdela ett stipendium till någon av eleverna i Kommunala Musikskolans Dragspelsklass. Belönad elev valdes ut i samråd med klassens lärare Eric Forsström. Det skedde under ett fåtal år och upphörde p.g.a. dåligt gensvar från eleverna. Men stadgar för stipendiet finns, så om vi finner lämpligt objekt, kan det utdelas igen.

 Bälgadragets olika skepnader
Vi har under några år uppträtt i många olika skepnader (dresser) av vilka man kan nämna några.
Den första var, av foton att döma, en blå eller blågrå v-ringad tröja och vit skjorta.
Sedan en mörkröd skjorta, därpå ljusblå skjorta och mörkblå slipover till grå byxor.
Nästa dress sydde Estrid Eliasson åt gänget – två uppsättningar dessutom.
Det var skjortor i rött med små svarta flikar och en grön med likadana flikar. Två till varje medlem.
Vilket jobb, hoppas sylönen blev därefter.

Nästa dress kom till vårt 10-årsjubileum.
Det var plommonfärgade byxor med randiga skjortor i samma färg samt grått. Nästa var en väst med mönster i flera färger till vit skjorta. Västarna syddes upp utan måttagning och blev därför så stora att de flesta av oss kunde vira den minst ett och ett halvt varv om kroppen. Till 20-årsjubileét kom en röd skjorta med slips och den senaste är blå skjorta till svarta byxor.

Som sommardress har vi de senaste åren använt ljusa byxor och vit kortärmad skjorta.
Lagom till 25-årsjubileét har vi fått blå skjortor.                

Våra respektive 
I Bälgadraget försöker vi då och då ordna trevliga sammankomster och resor tillsammans med våra respektive.
Det är vår möjlighet att visa uppskattning mot våra livskamrater.
Vi är väl medvetna om att vi inte klarar all vår verksamhet utan våra kvinnor. Och i ett fall en man.
Ofta kommer spelningar, som inkräktar på familjelivet då vi försvinner från familjen.
Ett tillfälle då hjälpen är särskilt värdefull är ju vid vår dragspelsstämma i september.

Då finns ni där och jobbar med allt – alla är värda ett stort tack. Dock vill vi nämna Rosa Hagel som tar det största ansvaret för inköp till och hantering av det som skall serveras. Det är nog ingen av de övriga damer som tycker annat. Kom ihåg att ”utan er hjälp skulle Bälgaträffen falla, så vi älskar er alla!

25 år
År 2005 firar vi vårt 25-årsjubileum. Det kommer bland annat att ske med en resa till Odense den 5-8 maj.
Men vi kommer att göra det även på andra sätt. I skrivande stund är dock inget helt klart än.
Vi håller på och förbereder ett framträdande på scenen i Hörsalsparken en kväll i augusti
och så blir det på något sätt under Bälgaträffen.

Sedan kan vi tänka oss en särskild fin fest i december som avslutning på året.

Vi hoppas det blir ett år värdigt ett 25-årsjubileum och utgöra ett avstamp för fortsatt härlig spelglädje och kamratskap.

________________________________________________________________________________________________

Våra inspelade kassettband
Numera spelar vi endast in på CD

_________________________________________________________________________________________________

Upp